lyssnar på Happiness Does Not Wait och jag gråter inte längre över makis bortgång. Eller? Ögonen fuktas åtminstone och jag måste koncentrera mig för att tänka på, hur glad jag hoppas att hon är nu. Men: Med sin mamma och all värme hon önskar. Utan varken viktförändringar eller hål i magen att fylla. Hoppas åtminstone att du har det bättre än husse, som sitter där en lördag med sitt styrelsearbete, i dålig hållning och vita vin. Matte med sitt nya TV-spel och lördagspizza.
Capa har fått solensia, precis som du; Vespertine skruttig i sängen och Freja trycker i sin brödkorg.
Nä, så det är tydligen fortfarande jobbigt. Tur det, annars är man väl en sjuk vedervärdig människa som inte bidrar till att göra världen bättre på något sätt.