du tar tid för dig själv. och det innebär väl egentligen snarare att du äntligen kan göra något för dig själv. även om det är att ta dig igenom all oreda i hemmet så verkar det hända något. egentligen skulle du väl göra något annat men nu måste det här göras och tiden har gjort det så. samtidigt som du tvingas skjuta på saker. oftast finns det en anledningen till det men det visar sig alltid först i efterhand. duvente. kanske ska göra middag så den inte blir sen som vanligt. och tårarna ligger på ytan. snarare sorgen. allt som varit. allt som kommer. allt som är. det som blir.
lördag
-
stunderna i sorgen
lyssnar på Happiness Does Not Wait och jag gråter inte längre över makis bortgång. Eller? Ögonen fuktas åtminstone och jag måste koncentrera mig för att tänka på, hur glad jag hoppas att hon är nu. Men: Med sin mamma och all värme hon önskar. Utan varken viktförändringar eller hål i magen att fylla. Hoppas åtminstone att du har det bättre än husse, som sitter där en lördag med sitt styrelsearbete, i dålig hållning och vita vin. Matte med sitt nya TV-spel och lördagspizza.
Capa har fått solensia, precis som du; Vespertine skruttig i sängen och Freja trycker i sin brödkorg.
Nä, så det är tydligen fortfarande jobbigt. Tur det, annars är man väl en sjuk vedervärdig människa som inte bidrar till att göra världen bättre på något sätt.