helgon

för var sekund som går med dig är tiden inte ett faktum. att bara andas in dig, exempelvis, ifrån din nacke sett får mig att reaktionera. effektuera.
och jag vet inte ens vad det är för slags doft jag förnimmar.

dina styva läppar och kärleksfulla leende.
kan det bli mer perfekt,

än du och jag i ett stilla regn utan fukt

med våta tankar

från skönt till x

när det var din tur att köra och du kom upp i 60 kilometer i timmen såg du i ögonvrån och hörde att jag vevade ner fönstret så mycket det går. sen störde du dig lite på det du ändå tycker om hos mig. när jag sitter där med handen vevandes upp och ner och du förstår ändå inte vad som är grejen. när vinden slår emot armen för att krusa det hår jag har på den, pressar det bakåt i den mån det går, känns bäst när man är så trött som jag var, det är som hårt ömma smekningar.
vi har inte pratat på en stund och du yttrar ordet ’knasboll’ mjukt i tron om att jag inte hör. jag ler stort där i min lek, i mitt motosurfande. jag pratar om ingenting, du svarar, och sedan tystnar vi efter att ha utbytt tankar, ord och meningar, vilket pågick i 14 minuter. du gör mig konstigt pigg och glad ibland så jag höjer musiken, vilket jag brukar, efter att ha pratat sådär med dig. sådär om ingenting när jag behöver det som mest. fast ändå inte. jay-z + beatles i 99 problems på väg söderut, du och jag.

så jag sätter mig i mitt fönster och ser ut över ingenting. syrsorna spelar både framför och bakom mig, mina båda fönster är öppna. jag ser fjärran stjärnor på en nästan svart himmel, den har en liten ton av blått i sig. jag grubblar över det som vid middagen fick mig att inuti brista i gråt. det var som om det slog slint inombords när hon skar med matkniven igenom getingen. det tårades inuti mig när den bara inte gick itu utan fick känna på hur slö kniven verkligen är.

(more…)