idag makt, i morgon världsherravälde
i sängen på jobbet. toner och oväsen rensar huvudet; stänger ute sommarungdomarnas yl och skri, som om lediga bryr sig om verkligheten.
Dark, Twisted and Cruel. Follow You Into The Dark. No One Left To Love. Wide Awake. Happiness Does Not Wait. Stay. By Your Side. Fever. Epic Adventure. Kang Tao Down.
Ingen Apostate. och så dör ena hörsnäckan. liksom känslan.
kom upp igen.
sist var det en som under vintertid ifrågasatte mig eftersom man inte såg fotspår i snön utanför ytterdörren. jamen, jisses förlåt för att jag kommer hem efter jobbet och spenderar hela helgen trött och eländig inomhus, käre Big Brother, och att snön lagt sitt täcke utanför dörren just under helgen, är väl då ett förträffligt sammanträffande för eder öfvervakning. nä, jag jobbar inte som alla andra och förresten har du inget med mitt privatliv att göra. »men kan du verkligen vara med i styrelsen då?»
samma medlem som igår (inte som ovan) har frågat för år sedan om jag bor i föreningen »eftersom jag ser dig så sällan.» jaha, OK? nä, jag jobbar lite speciellt, så syns kanske inte, men ja, jag bor här.
Det finns medlemmar jag knappt eller aldrig sett – bor de i föreningen? Det finns både nuvarande och tidigare förtroendevalda som försvinner till landställen på sommaren, långresor på vintern, knappt tillgängliga däremellan – har de också ifrågasatts för deras misstänkta brist på engagemang?
Under styrelseåret 24-25 gick 1164 timmar och 55 minuter av mitt liv till styrelsearbete. Timlön 21,44 kr.
Det är i snitt över tre timmar om dagen. Varje dag. I ett år.
Tre timmar på födelsedagen, julafton, nyårsafton, kattornas födelsedagar, fästisens födelsedag. Kanelbullens dag? Semester i två veckor? Tre timmars styrelsearbete.
Och självklart är det jag som är boven i alla draman, som fått städa upp och lappa och laga enorma brister i styrelsearbetet. »Vi måste bli av med honom – han vill göra rätt, följa lagar, regler och principer!»
»H e l v e t e! Ska vi prata med honom och be om hans sida av saken?»
Självklart inte. Alla andra vet bäst.
»Vi pratar skit om honom bakom hans rygg istället.»
Det är åtminstone kul att all skit det tisslas och tasslas om mig bakom min rygg i detta enorma omogna beteende, där man fullständigt vägrar att prata med mig, så har jag fått höra att ett av klagomålen faktiskt är att jag är jobbig för att jag vill att saker och ting ska gå rätt till. Och för det blir jag kallad despot. Det är bannemig fantastiskt.
Minitrue ringde – de behöver era tjänster!
du tar tid för dig själv. och det innebär väl egentligen snarare att du äntligen kan göra något för dig själv. även om det är att ta dig igenom all oreda i hemmet så verkar det hända något. egentligen skulle du väl göra något annat men nu måste det här göras och tiden har gjort det så. samtidigt som du tvingas skjuta på saker. oftast finns det en anledningen till det men det visar sig alltid först i efterhand. duvente. kanske ska göra middag så den inte blir sen som vanligt. och tårarna ligger på ytan. snarare sorgen. allt som varit. allt som kommer. allt som är. det som blir.
du sitter där framför dator med styrelsearbete och Ólafur Arnalds musik i öronen och så kommer strax Happiness Does Not Wait, så du tar en paus och plockar fram bilder på maki och belton och så kommer den förbaskade musiken och du sitter där och tänker på allt de var och hur mycket de var och nu är det bara två små trälådor som står i en hylla. och på hur maki var så ensam i saknaden efter sin mami och ingenting blev någonsin bättre och inte hjälpte det heller med alla försök till kamratskap, medicin och uppmärksamhet för tiden tog ut sin rätt. som den sketna sommartiden. dra åt helvete.
lyssnar på Happiness Does Not Wait och jag gråter inte längre över makis bortgång. Eller? Ögonen fuktas åtminstone och jag måste koncentrera mig för att tänka på, hur glad jag hoppas att hon är nu. Men: Med sin mamma och all värme hon önskar. Utan varken viktförändringar eller hål i magen att fylla. Hoppas åtminstone att du har det bättre än husse, som sitter där en lördag med sitt styrelsearbete, i dålig hållning och vita vin. Matte med sitt nya TV-spel och lördagspizza.
Capa har fått solensia, precis som du; Vespertine skruttig i sängen och Freja trycker i sin brödkorg.
Nä, så det är tydligen fortfarande jobbigt. Tur det, annars är man väl en sjuk vedervärdig människa som inte bidrar till att göra världen bättre på något sätt.
att jag kliver ut från mammas hus, på dagen, och månen rakt föröver är så ofattbart stor att jag behöver sätta mig ner.
man går där och gör sin vardag och tänker på annat, inser att det är färre än 24 timmar kvar och att tiden som finns kvar räcker inte till att försöka lagra allt som inte längre kommer finnas.
Anette: Why do they hate us so much?
B.J.: Because their brains broke, I reckon.
—
The monster never dies no matter how many times you kill it. It just sheds its skin and changes form.