Disciplinen sliter tag i dig; vänder dig med hjälp av en hand på din axel för att strängt meddela att det ’kan icke fortgå så som det gör!’ och ger dig en ordentligt kraftig smäll i ansiktet – med handryggen – så att du dråsar ner på golvet.
Men ditt ansikte har berövats på sin känsel tack vare alkoholstinna drycker och du ragglar upp till ditt försvar med en noga författad fyllefras i högsta hugg:
’Jag tar mig i kragen minst en gång om dagen och det särskilt när jag bär skjorta!’
Tukten tar till sin raka vänster på ditt kindben och träffar en åder av pina; vilken innerligt påpekar till hela ditt ansikte att resten av du måste förstå vad det är som pågår; ’stanna i helvetets förgård om du vill komma till intet; på din egna tid. Så länge du lyder under mig vill jag att du för bövelen tar till dig vad det är jag försöker få dig att inse, dagligen!’
Om det är något du har förstått sedan länge är att de dina sinneskompositioner håller på att fallera; du har slutat bygga luftslott; huvudet är ominöst fullt med obenägenheter. Reaktion till vad du nyss fick kännedom om blir således (i ord) ’men till vilket syfte?’
Plin sätter dig barskt ned i en emma; stirrar på dig med indolens i blicken men samtidigt är den ändå förmedlande. Den tycks leta efter något och det ser ut att sitta egenartat långt inne hos dig; spejar till synes rakt förbi din sikt och för en kort stund känner du dig nyvaken – som ur en förståelse vilken hela tiden legat lågt men utfläkt rakt framför dig. Så som det oftast är.
Fostran delger dig nu de riktlinjer du bör följa; antingen det eller för all tid förlora balansen – till den tidpunkt då du går ur tiden.
[TILLKÄNNAGIVNING]
Tillhandahållningen sker regelrätt.
Du är nu självmedveten.
Kännedomen expanderas.
För var dag som går hädanefter avslutar du något – även om blott en tanke.
Fasonernas sista mening till dig blir ’kontrollerna kommer ske var 60:e minut. I vår tid räknat. Hör nu upp ordentligt – på inga villkor vill vi se dig bli till en skälm!’